Höstsalongen

Höstsalongen gick av stapeln efter en hel del förberedelser och massor av folk vällde in när vi slog upp portarna…Nej. Så var det inte. Det kom faktiskt väldigt lite folk och i stort sett alla tillhörde kategorierna släkt/bekanta….Lokalen låg alltför ensligt, alltför långt ut på landet, det var för mörkt och svårt att hitta dit.

Men stämningen var väldigt god i den vackra lokalen och och vi hade tid att bekanta oss med varandra och med dem som faktiskt kom. På fredagen hade RosMarie Spångberg en trumning med oss och fick oss att gå runt i ring och sjunga. Caféet hade en strykande åtgång på sina kakor, vetebröd, smörgåsar och framförallt på den goda linssoppan!

I stora rummet fladdrade ljuslågor i Annas värmeljuslyktor och amplarna hängde från taket över mjukt och dekorativt formade skålar med delikata lock och högtidliga mörka gudinnor.

Jag hade intagit scenen med frukt och grönsaksstilleben och flankerades till höger av Harrys drivna motormotiv. Sen kom Ida med en vild och otämd stämning i sina verk och Anna-Karin som jobbat både stort och smått med starka färger och varma känslor. I mitten av stora rummet tronade Galleriägarparet Laila och Otto, med milda blomstermotiv och lekfulla färgexperiment. Ljuset i lokalen gav Åsas trolska silversmycken en sällsam glöd.

Hanna höll hörnet med snirklig fantasi och Kickis idéer lyste fram på oväntade sätt. I hallen möttes besökarna av Samudras varma och harmoniska bilder, vilka alla innehöll något ovanligt. I hallen fanns oxå Henriks digitala fototavla med stadsmotiv, samt ett lotteri med många roliga och generösa priser.

Så. Ni som inte kom – ni missade något!

Bl.a. flera märkliga samtal. Om råttor. Om vad paprikaskrott liknar. Om numerologi. Och om konst förstås.